*

Hon, kvinnan som gett dig livet.
Hon, som är så lätt att ta för givet.
Hon, som är där för dig vad som än händer och vad du än gör.
Hur elak du än är och hur mycket du än förstör.
Hon, som kommer följa dig genom livet, tills du växer upp och blir stor,
Jag pratar förstås om alls våran kära mor.
Livet utan henne skulle aldrig bli det samma,
jag skulle aldrig kunna klara mig utan min mamma.
Min mamma, har funnits där så länge jag kan minnas,
Och vore det inte för henne, skulle jag inte ens finnas.
Det finns så mycket man borde tacka henne för,
och visa sin uppskattning för allt hon gör.

Här kommer dikten igen som fanns med på nationella proven i texthäftet i svenska. Fast nu har jag gjort om den så att den har hamnat på bilden!
Den här dikten satte sig verkligen i mig, jag vet inte varför?!

Vem vågar en gång kasta sig utför?
Vem vågar bli puttad ut från en kant?
Vem vill ta steget, det stora, som slutför?
Vem vågar titta där klippan är brant?

Kallas det mod att slänga sig handlöst?
Vem kan tro att vingarna bär?
Är det en avgrund där fallet är chanslöst?
Vem tror sig veta vad meningen är?

Vem vågar hoppa, vem vågar stanna?
Vem tror att allting blir som det bör?
Vem vågar sköljas ur livets kanna?
Vem håller ut handen, där, nedanför?

Amor♥

El amor es bonito
El amor es rojo como las rosas
El amor es romántico
El amor eres tú!
♥♥♥♥